22 dagar kvar, "Remember that the answer's in the love that we create" …

Så har vi knappat in några dagar igen, imorgon är det exakt tre veckor tills vi lämnar finsk mark. Jag behöver knappast säga att det är mycket kvar att göra, men mycket är också gjort.

Ännu några arbetsdagar kvar.

Sedan pappa Stefan for har jag, som de senaste åren jobbat som vikarie på stadens bäddavdelning, valt att enbart göra endast inhopp. Detta för att vi överhuvudtaget skulle få logistiken, med endast en vuxen, att fungera i detta hushåll.

Jag har prövat på lite olika arbetsplatser och de senaste veckorna jobbade jag bl.a. som handledare åt en gäng helt underbara typer. Att igen få skapa och sy, sticka och väva, påminde mig om hur mycket jag saknar hantverket. Vi sydde bl.a. dockor, eller var det djur (?) den senaste vecka. Visst är de fina!

Bland annat dessa djur finns till salu på Dagtek Konst och Hantverk.

Så här beskriver de sig:

”Dagtek Konst & Hantverk är en konst- och hantverksverkstad, som utgör en del av Dagtek serviceenhets dag- och arbetsverksamhet i Västra Nyland. Sedan april 2017 fungerar vid i nya och ändamålsenliga utrymmen i ”FIX-huset” i Ekenäs, Ystadsgatan 3.

I vår verksamhet deltar 25 personer tillsammans med fyra handledare. De flesta av våra hantverkare har en utbildning inom konst eller inom textilhantverk.

I våra utrymmen har vi också en butik, där vi säljer konst, textilhantverk."

Jag skall själv gå till Dagtek Konst och Hantverk (DaKoHa) och shoppa nästa vecka, behöver bland annat lite pannlappar med till Israel, de är tjocka och duger även som grytunderlägg… Vilket ju som bekant lär saknas där.

Och är det någon av er som behöver trasmattor rekommenderar jag definitivt dessa duktiga väverskor, som även väver på beställning.

Men imorgon är det igen Raseborgs Hälsocentrals Bäddavdelnig som gäller. En arbetsplats jag kommit att sakna de senaste månaderna. Få platser får en att känna sig så behövd som en bäddavdelning, att personalen också är helt fantastisk gör ju inte saken sämre. Jag kommer verkligen sakna er alla.

Ni som också följer mig på Facebook vet att jag på fredagen hade vissa motgångar och lovade berätta mera om dessa här. Nu så här med facit i hand vet jag ju egentligen inte ens om de är motgångar?

Hur bekanta är ni med hemskolning och vad lagen i Finland säger om denna? Jag har läst på ganska mycket, av naturliga orsaker.

Bl.a. vet jag ju att i.o.m. att vi väljer hemskolning för småpojkarna som ett alternativ till skolan här i Finland, (det enda alternativ vi har om vi vill bo i Israel), så flyttas anvaret för deras utbilning automatiskt över till oss.

Så här står det på Utbildningsstyrelsen sida:

”Inga myndighetstillstånd eller i praktiken tillstånd av kommunens bildningssektor förutsätts för att en läropliktig ska kunna studera i hemundervisning. Beslutet är vårdnadshavarens. Det räcker med att vårdnadshavaren meddelar den läropliktigas boendekommun att den läropliktiga inhämtar kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs i hemundervisning. Vårdnadshavaren ansvarar därefter även för att ordna studierna för den läropliktiga och för att den läropliktiga gör framsteg. Om vårdnadshavaren försummar sin skyldighet att se till att den läropliktiga fullgör läroplikten kan hen dömas till böter.”

Jag har genast det blev klart att vi flyttar ner till Tiberias i våras meddelat alla berörda parter, klasslärare, rektorer och kommunens bildningssektor m.fl. Resultat: Hemskolning och skolbefrielse beviljat!

Så nu återstår bara sista planeringen, läsa läroplaner och skrapa ihop läromaterial och tala med, alternativt maila lärare. (Lättare sagt och gjort i Raseborg när man har en g-mail adress)…

https://svenska.yle.fi/a/7-10019731

På tal om skolmaterial. Älskar denna box med grundämnen som jag hittade på Adlibris, tyvärr enbart på engelska, men de får liksom bli lite ”2-in-1-studier”.

Fick dock på fredag reda på att eftersom småpojkarna skrivs ut ur det finska skolsystemet så stängs också deras Wilma ner . (Wilma=undervisningens internettjänst för elever, studerande och föräldrarna.) Detta var en sak som inte skedde senast vi hemskolade, men fick åt mig förklarat att i.o.m. att lagen ändrade när vi förlängde läroplikten i Finland, så har även mycket annat ändrat, även denna sak. Blev dock lovad att de skulle göra vad de kunde för att hålla Wilma öppet.

Min första tanke var ju PANIK! Men det tog mig inte många sekunder att inse att detta kanske ändå bara är en positiv sak? Istället för att dagligen kolla Wilma och stressa över vad som sker i Finland, kan jag själv, såsom planerat, helt koncentrera mig på pojkarnas utbildning. Nu skall vi ju igen komma ihåg att hemskolning och distansstudier är två helt skilda saker, vilket jag brutalt upptäckte när pandemin startade 2020. Dessutom litar jag helt på att småpojkarnas klasskompisar håller kontakt med dem, förhoppningsvis även i andra ärenden än FIFA. Jag och andra sidan kommer antagligen att terrorisera deras föräldrar! En liten varning åt er alla som känner er träffade! Vissa av er har dock i en svag sekund anmält er som frivilliga kontaktpersoner... I will remember you...

Biblioteket leverera ju också! Hittade en bok om grundämnena av samma författare som gjort kortboxen, så nu kompletterar vi fakta till denna, underbart säger den "kemifrälsta", inte lika underbart säger den "ickekemifrälsta"...

En annan motgång här hemma har ju varit att svärmor ligger på sjukhus. Istället för att planera för hennes vård och välbefinnande så länge jag är borta, måste jag nu planera för hennes (eventuella) hemförlovning från sjukhuset eller bäddavdelningen, när (och om) hon kryar på sig. Visst krånglade detta till saker och ting en del, speciellt om detta sker så länge vi är utomlands, men inget är omöjligt, huvudsaken att svärmor har det bra. Just nu har hon det bäst på ett ställe där hon får vård 24/7. Att alzheimers är de anhörigas sjukdom kan jag skriva under vilken dag som helst. Dock inte alla dagar man som anhörig kommer ihåg att det inte personen du blir arg på, utan beteendet som framkallas av sjukdomen. Framförallt blir man arg på samhället idag, som inte kan garantera en vårdplats och ett värdigt liv åt våra äldre. Här finns definitivt utrymme för förbättring.

Men när då jag på fredag eftermiddag kände mig en aning dränerad av att allt runt omkring mig igen tog mina krafter, blev jag påmind om vad som är eller åtminstone borde vara mitt focus just nu. FAMILJEN!

(och poolen…)

Familjetid blev det också denna helg, faktiskt denna gång med 80% av mina barn (+ en sambo), äldsta saknades…

Det blev Ed Sheeran konsert på Olympiastadion i Helsingfors. Alltså vilken konsert, tror vi alla som var där ännu lever i någon form av ”konsertfylla”.

En kille, en scen, en gitarr, allt som behövdes!

Första hemskolningslektionen i musik avklarad, tack Ed för att du gav mina barn denna upplevelse,vi kommer aldrig glömma din konsert.

Alla vi som varit på någon form av konsert vet vad jag talar om. Basen som känns ända in in ryggmärgen, känslan när femtiotusen personer sjunger allsång, stämningen när ”the song” spelas.

För mig var det denna gång ”Perfect”, gissar att andra delar detta med mig. Men om jag saknade min bättre hälft på Tomas Ledin, var den saknaden inget mot saknaden igår…

"Cause we were just kids when we fell in love

Not knowing what it was

I will not give you up this time

But darling, just kiss me slow

Your heart is all I own"

Vi talade senast om hur musik påverkar, tror på riktigt att det inte finns någon annan konstform som påverkar så mycket som musik?

En annan av mina Ed Sheeran favoriter är ”Visiting Ours”

“I wish that heaven had visiting hours So I could just swing by and ask your advice What would you do in my situation? I haven't a clue how I'd even raise them

What would you do? 'Cause you always do what's right

Can we just talk a while until my worries disappear? I'd tell you that I'm scared of turnin' out a failure You'd say, "Remember that the answer's in the love that we create"

So much has changed since you've been away

I wish that heaven had visiting hours And I would ask them if I could take you home But I know what they'd say, that it's for the best So I will live life the way you taught me, and make it on my own.”

Om himlen hade besökstider skulle jag besöka min morfar, jag var 12 år när han lämnade oss. Tror aldrig någon kommer att uppnå den "superhero-status" han fortfarande har i mitt liv. Han var och är fortfarande min första stora kärlek.

Här är han med min mormor, ung och kär, så som jag vill tro att de nu lever tillsammans, i evigheten!

Helgen avslutades med 8-års kalas och nu tog krafterna slut hos denna introvert. Två morgonskiften och ett tandläkarbesök framför, sen skall jag pausa.

Resten av veckan vigd åt juniorfotbollen med träningar måndag, tisdag, onsdag, torsdag, söndag och matcher fredag och lördag. Kan väl räknas som en vinst att undertecknad inte har någon cafétur denna vecka?

Ännu hes efter allsången igår...

Mamm