33 dagar kvar, sommaren är kort...

Dagarna minskar snabbt nu, känns lite som om det faktiskt ligger en sanning i att jorden snurrar snabbare. Det har ni väl alla läst om vid det här laget? Var väl typ någon hundradel av en sekund? De märks ju, eller...?

Sommarens stora höjdpunkt i Ekenäs var ju Tomas Ledins konsert. Tänk att farbror Tomas är 70år. Han ger verkligen "åldern är bara en siffra" ett ansikte. Tomas rockade loss i 2 timmar och jag kan inte komma på en enda sång jag saknade, var själv hes hela söndagen...

Men, trots refrängen "inte ett moln så långt ögat kan nå", så fanns en skugga över kvällen.

Jag var där ensam. Okej, inte ensam, jag hade gott sällskap hela kvällen, bl.a. av en barndomskompis. Faktiskt tror jag hon är min äldsta bekantskap. Vi träffades när vi tillsammans byggde lerkakor, vi var då 5 år. Året torde ha varit 1976, platsen var Närpes, närmare bestämt höghuset Hemmings bakgård. Samma höghus, samma trappa, samma förskola, men där tog väl sedan likheterna slut? Vi konstaterade dock båda två, att det är intressant att ha en historia som för en 46 år tillbaka i tiden.

Vet inte hur det är med er andra, men en kväll som denna skall delas med ens bästa vän. Den som står mig närmast, den käraste jag har, efter barnen... Han befann sig dock 5088 km härifrån. 58 timmars bilväg, 27 dagar och 3907 km till fots? Tänkte mitt kartprogram verkligen jag skulle gå 144km/ dag 27 dagar i sträck? Mycket ologiskt! Jösses, måste ju starta redan nästa måndag om jag skall gå... Tur uppfann någon flyget, skit i klimatkrisen.

Ibland är saknaden bara enorm.

Så när jag kämpar på i kaoset och saknar min bäste vän så känns 33 dagar som en oändlig tid, men när jag kollar checklistor över saker som skall göras, känns 33 dagar som en blinkning.

I lördags rockade jag loss med Tomas Ledin, dagen före avnjöt jag god mat och Humorhusets Stand Up på Bossa Nova i sällskap av denna unga dam. Henne och fyra människor till har jag gjort, kan väl lätt påstå att dessa fem typer är de bästa jag åstadkommit!

Kulturevenemangen har haglat denna sommar, ändå känns det som om många passerat en förbi, så många tillställningar så lite tid... Så mycket kvar att se, ännu mindre tid...

Tomatkarneval i Närpes, med både gamylorkesterframträdande, drillflickor och KAJ. Missade dock 1G3B, är väl ändå för gammal...

Småpojkarna i väntan på KAJ, här soundcheck.

Lite senare blev de läge för:

Närpes Teater och Robin Hood.

Alltid lika fascierande med Närpes Teaters vridläktare, som möjliggör en 180 graders scen. Att man dessutom får se gamla klasskompisar prestera på scen gör ju de hela väl värt besväret att köra Vasa-Närpes-Vasa på en fredagskväll. Och glassen från Närpes glassfabrik, gudomlig. Till och med Lewi, som bara äter chokladglass avgudade deras nougatglass.

Några dagar senare var det dags för följande sommarteater, denna gång Raseborgs sommarteater och All Show Up! Denna gång hade vi inte lika tur med vädret, utan teatern avnjöts i stilla sommarregn, något som definitivt inte påverkade prestationerna på scen. 10+ även här.

Ljuset i tunneln var ju att jag fick dela dessa teaterupplevelser med pappa Stefan, som var hemma på 13 dagars semester. Han hann även uppleva äldsta sonens Wasa cup och en stressad fru under sina få dagar hemma i Finland.

Så vad finns då kvar av denna sommar? På kultursidan så åtminstone Ed Sheeran på Olympiastadion 20.08., förhoppningsvis också Acapellakören Six Notes, blir de sen i Bromarv eller på Café gamla stan återstår väl att se...

Några enstaka dagar innan skolan börjar om ca. 128 timmar. Nästa uppgift på min "to-do-list", ta kontakt med småpojkarnas alla lärare, tur är man ledig imorgon...

Och om 8 minuter är det "bara" 32 dagar kvar...

Mamm