Har redan hunnit få feedback på mitt skrivande, känns både skrämmande och roligt, att någon faktiskt tar sig tid att läsa vad jag skriver. Höjer ju ribban en aning och ger mig onekligen en aning scenskräck. All kritik har ju inte heller varit odelat positiv, men just nu väljer jag att låta den negativa kritiken rinna av mig som vatten på en gås, jag menar, gillar man inte vad man läser så kan man ju faktiskt låta bli.
Just nu har jag en mina värsta kritiker, min yngsta son Lewi, att läsa den... Han suckar redan över mängden text och får mig lova att aldrig göra TikTok videor. Han envisas dessutom att kalla mig Boomer, fast jag helt klart och tydligt är Generation X!
Har tydligen haft problem med länken på Instagram, vilket också yngsta sonen meddelade, men nu hittar ni den i min Instagramprofil. Bra med dagens ungdom som behärskar detta med sociala medier.
Själv har jag ännu problem med tekniken, att ladda upp bilder, redigera dem och få dem på rätt ställe i rätt storlek är bara det i sig en hel vetenskap, men jag börjar så småningom förstå mig på programmet. Inbillar jag mig åtminstone. Har nu även lagt till en "MENY" knapp. Detta när jag insåg att bloggen är en aning knepig att läsa på mobilen. Under denna MENY, som formligen lyser uppe i högra hörnet, hittar ni alla inlägg, annars är ni onekligen fast på min framsida.
Att sedan hitta sina foton bland alla fotofiler man har sparat på datorn är ju en annan femma. Jag kommer definitivt att försöka börja hålla bättre ordning även i mina digitala "lådor", för som det är nu är det ju totalkaos, faktiskt ännu värre än det kaos som råder hos oss just nu.
Småpojkarna kom idag hem från en veckas vistelse på läger. Fjärde året i rad de tillbringar en vecka av sitt sommarlov på Breidablick lägergård. Ett ställe som definitivt lever upp till vad de lovar. "Breidablick, ett sommarparadis".
Ett stort virtuellt tack till alla underbara lägerledare, som år efter år ger våra barn dessa oförglömliga sommarminnen. Här planerar barnen redan inför nästa sommars läger, den äldre nu inför sitt första ungdomsläger eftersom han vuxit ur barnlägren. Kan inte förstå att han faktiskt skall börja högstadiet i höst.
Så nu har vi då igen en packning att ta itu med, ett tvättberg att bestiga och två mycket mycket trötta barn. Efter att denna sommar först ha packat för fotbollscupen Alandia på Åland, där Lewis lag deltog, (ett verkligt tetris även för den vane bilpackaren), en vecka senare en sväng till Österbotten, Närpes, Jakobstads och avslutningsvis en till fotbollscup, denna gång Wasa cup med Ludwigs lag, så börjar jag helt ärligt vara ganska trött på detta oändliga kaos som uppstår både före och efter. Man hinner inte få det första tvättberget bemästrat förrän följande tar över. Det ligger hela tiden saker på fel plats, saker som är på väg till sin rätta plats, eller har alla dessa prylar ens en egen plats?
Mitt mål är ju just detta, att varje sak har en egen adress, en plats där varje person som bor i detta hushåll vet att den bor. Ett mål som just nu verkar ligga långt utanför räckhåll.
Vet inte om man skall säga tyvärr eller tack-och-lov, men jag kräver en viss sorts ordning för att kunna fungera. Jag märker snabbt att jag blir apatisk, oföretagsam och irriterad när jag är omgiven av kaos. Ordning och reda ger min själ lugn och ro. För att kunna planera och organisera vår flytt, vilken kommer ske om exakt 44 dagar, kommer jag definitivt att behöva någon form av struktur... Så om jag någonsin skall ha en möjlighet att uppnå det måste jag antagligen stiga upp från denna stol och börja tackla vårt kaos. Vi hörs när jag hittat mig själv i kaoset, ja, eller när jag behöver en stund för att göra just det, hitta mig själv.
Jag börjar dock först med ladda batterierna med ett glas vin efter en eftermiddag som funktionär och biljettförsäljare på EIF:s herrlags fotbollsmatch, vilken de annars vann mot KTP 2-0. Vi ses på andra sidan tvättberget.
Mamm
Комментарии