Snart har det gått två veckor sedan vi landade på flygfältet i Tel Aviv. Jag måste hålla med den yngsta sonen som idag konstaterade att det känns mycket längre. Mycket snabbt har vi igen anpassat oss till detta liv, men att anpassa sig till israelernas körstil lär dock ännu räcka någon dag…
Stolt kan jag konstatera att jag fortfarande hittar ganska bra, till och med utan navigator. Att jag sedan kör som en 95-årig gammal tant här i jämförelse med lokalbefolkningen är sen en annan sak, gasen-i-botten och först-i-rondellen-vinner verkar vara de viktigaste reglerna här. Jag har själv extremt svårt för detta att blinka innan rondellen istället för inne i rondellen som hemma i Finland, kanske lättast göra som lokalbefolkningen, inte blinka alls? Och rondeller finns det, tio stycken på väg till matbutiken, en sträcka på 3,8km!
Men överlag går det nog bra i trafiken, bara man är observant, för det finns bilar överallt. Speciellt observant skall man vara för fotgängare, här stannar man nämligen alltid för fotgängare, vilket gör att fotgängarna brutalt kastar sig ut i trafiken. Bästa övningsdagen för bilkörning är säkert på sabbaten (fredag solnedgång-lördag solnedgång) när många i den judiska befolkningen inte använder bil. Före solnedgång på fredagar är det dock kaos, alla skall hem och fira sabbat och det är massor av folk i såväl matbutiker som på vägarna.
Torsdag 22.09.2022
Senast vi träffades här på bloggen var det onsdag och vi väntade hem papp från jobbet följande dag. Så kom den efterlängtade torsdagen. Väl hemma efter en del förseningar belönades papp med räksmörgåsar, på hemlagad maltlimpa, kan avslöja att det var uppskattat, speciellt när det serverades med en kall öl, något till och med jag börjat uppskatta i denna värme.
På torsdag kväll blev det fotboll. Lokal sådan, Ironi Tiberias FC heter det lokala laget. I Tiberias finns dock ingen fotbollsstadium så deras hemmamatcher spelas i närbelägen stad som heter Afula. Dit tog det oss en dryg halvtimme att köra (38km). Väl framme vid biljettluckan fick vi lära oss något nytt, kvinnor behöver ej betala inträde. Det kostade dock 50nis för vuxna och 25nis för barn (100nis=29€). Dock tydligen inte så vanligt med kvinnlig publik, jag trodde länge jag var den enda kvinnan där och kände mig som en utomjording, men innan matchen var slut kunde jag räkna in fyra andra kvinnor förutom undertecknad.
Det kändes dock nästan som hemma, Tiberias FC har en egen hejarklack, precis som våra ”Eklöv” hemma i Ekenäs, med trummor och allt. ”Vi” vann 2-0 efter en mycket jämn och intensiv match.
Fredag 23.09.2022
Efter att ha provianterat för både sabbat och Rosh hashana (matbutikerna stängda till och med tisdag med undantag av söndag förmiddag),fixade vi ordentlig matsäck och stack iväg till Akko Beach, den medelhavsstrand som ligger närmast oss.
Denna ligger som namnet säger strax söder om staden Akko, en stad som verkligen bör besökas. Akko, eller Acre som den också kallas tros vara ca. 5000år gammal och har bl.a. erövrats i korståg av Richard Lejonhjärta, ni vet, kungen i Robin Hood.
Till och med denna badkruka njöt av det varma medelhavsvattnet, enligt vad jag googlade mig fram till så ligger havsvattnet just nu på 27-28 grader. Plockade snäckor och stal hem lite sandstrandssand till kommande skolprojekt. Sandiga fötter kunde jag dock ha klarat mig utan!
Jag behöver knappast säga att pojkarna också njöt av hoppa i vågorna? Ni kommer garanterat höra om denna strand igen, speciellt som de lovat värmebölja i Tiberias nästa vecka kommer det vara skönt att smita iväg till havet, trots poolen.
Till Akko Beach, också kallad ”The Golden sand beach”, är det från oss 55km och tar ungefär 45 minuter att köra om trafiken löper. Gick bra dit, men hem kom vi runt femtiden på eftermiddagen, fredag och stundande sabbat… så vi körde ca 20 km på motorvägen mellan noll och 30km/h. Påminn mig sedan när jag igen är hemma i Finland att inte få ”roadrage” på alla gamla tanter som kör 75 på 80, ingenting mot de trafikstockningar som lätt uppstår här.
Lördag 24.09.2022
På lördag var vi bjudna till min småkusin och hans familj som bor i en moshav, Givat Nili, även hans syster och hennes familj var inbjudna, så vi var ett glatt och högljutt gäng på sex vuxna och sju barn, två hundar och fyra katter som samlades runt ett väldukat matbord.
Jag är lyckligt lottad som har dessa härliga individer i mitt liv, som dessutom behärskar både engelska och hebreiska och kan fungera som mina personliga tolkar. Inte bara som tolkar, utan också som personliga rådgivare. De besöker själva också regelbundet Finland och förstår mina dumma frågor.
Dessutom bor de relativt nära, en timmes respektive två timmars bilväg härifrån, så det lär bli många träffar det närmaste halvåret.
För er som liksom undertecknad inte hade koll på vad en moshav är kan jag berätta att det är en typ av by med jordbrukscooperativ, lite som en kibbutz, men fungerar på ett lite annat sätt. Kibbutzer och moshaver står för 80% av landets jordbruk. Vet ej om man ännu kan komma och jobba på kibbutzer, men jag har två gamla skolkamrater som stack ner till Israel efter gymnasiet, plockade apelsiner om jag ej minns fel? Detta var ju dock över 30år sedan, inte för att jag vill påminna någon om vår ålder, men åren går...
Idag, söndag, 25.09.2022
Idag har vi hittills bara tagit det lugnt och simmat i poolen, lagat lite lunch och moppat golven, igen!
Själv är jag som vanligt placerad på vår lilla balkong medan papp och pojkarna streamar EIF:s fotbollsmatch. Fungerar bra med Ruutu+ och VPN.
Fotboll, fotboll, fotboll… senare idag skall vi ta oss till någon form av utrymme där det förhoppningsvis finns fotbollsmål för att få de understimulerade ungarna att röra på sig, jag menar, tre timmar i en pool är ju bara uppvärmning?
Dock är temperturen ännu över 30 grader, trots att solen gått ner.
Mamm
Comments