Det fantastiska grannlandet i öst, del 1.

Hemma i Tiberias igen efter en upplevelserik vecka i grannlandet. Om någon av er någonsin tänkt tanken att det skulle vara intressant att besöka Jordanien, gör det! Skall försöka ge er lite tips här i mina kommande blogginlägg.

Vår resa startade tidigt på söndag morgon när vi packade bilen och styrde söderut längs med väg 90, ända ner till Israels sydspets. Genom Västbanken, förbi Döda Havet, picknick någonstans ”In the middle of nowhere” och efter dryga fem timmar nådde vi gränsen.

Närmare bestämt Yitzhak Rabin Crossing (Israel)/ Wadi Araba Crossing (Jordanien). En av gränsövergångarna för turister mellan Israel och Jordanien. Där parkerade vi vår bil, ”den svarta svanen”, och fortsatte över gränsen till fots.

104 NIS per person (ca. 30€) var utreseavgiften från Israel, utom för papp som tack vare sitt jobb för FN kunde passera gratis. När vi efter otaliga visningar av våra pass och ifyllande av diverse papper äntligen kommit över gränsen tog vi första bästa taxi till vårt hotell i Aqaba.

Hotellet Alnaher Alkhaled Hotel hade jag bokat via Booking.com och som vanligt var det spännande att se om det skulle visa sig vara ”en hit eller totalt shit”. Enda jag egentligen hade haft som krav var att det skulle vara i centrum, på gångavstånd från restauranger och shopping. Inget lyxigt, vilket vi ju knappast kunde förvänta oss för 35 Jordanska Dinar(= JOD) per natt. (Den Jordanska Dinaren har en fast växelkurs bunden till amerikanska dollarn, 1 JOD= 1,41 USD, vilket i skrivande stund betyder 1,36€.) Så hotellet kostade alltså strax under 50€/ natt. Och det visade sig dessutom vara helt okej, sköna sängar och bra dusch, så mycket mer behöver ett hotellrum du i princip bara sover i inte leverera. En mindre uppskattad bonus var moskén och minareten bredvid. Böneutropen strax före klockan sex på morgonen såg till att man inte sov bort semestern…

Resten av söndagen tillbringade vi med att sondera terrängen, fixa hyrbil till följande dag och söka intressanta matställen. Restauranger fanns det gott om, men restauranger med alkoholutskänkning fick man verkligen söka efter med ljus och lykta. Jordanien är ju ett muslimskt land och muslimer dricker ju inte alkohol, de dricker te och röker shisha. Men vi hittade en verkligt trevlig engelsk restaurang, Rovers Return, som både serverade öl och visade fotboll. Fotbolls VM inleddes ju just på söndag. Dessutom hade Rovers Return en helt fantastisk personal.

Googlar man saker att se i Jordanien får man en lång lista, Petra, Wadi Rum, Aqaba, Amman, Döda Havet, Röda Havet m.m. Planerar man besöka många platser kan man köpa ett s.k. Jordan Pass för 90 JOD per person i vilket också ingår visumavgiften till Jordanien. Vi skulle dock bara besöka två avgiftsbelagda platser och var befriade från visumavgiften p.g.a. att vi stannade över tre nätter i landet, så vi valde att inte köpa Jordan Pass denna gång.

De ställen vi valde att besöka var Wadi Rum och Petra. (Inträdesavgiften till Wadi Rum är 5 JOD och till Petra 50 JOD.)

Finns varken ord eller fotografier som kan beskriva någondera, men jag skall försöka.

Vi hade bokat guide och övernattning i Wadi Rum till tisdag, så efter att vi sökt vår hyrbil från Discount Car på måndagen tillbringade vi dagen på Berenice Beach Club som ligger ca 10km söder om Aqaba. (Vi hade fått höra att man som kvinna helst inte skulle simma på allmänna badstränder, åtminstone inte utan burkini, ett plagg jag åtminstone inte ännu äger.)

Vädret var på vår sida, ca 30 grader varmt och betydligt varmare än det numera lite småkyliga Tiberias vi lämnade bakom oss.

Där passade vi också på att ta en tur med en glasbottnad båt. Samma båt erbjöd också snorklingsmöjligheter, en fantastisk upplevelse, som att snorkla i ett akvarie. Fiskar i alla färger, koraller, sjöborrar och en mängd oidentifierade vattendjur. Röda havet är världens saltaste öppna hav vilket gör att man flyter bra och med simfötter tar man sig också snabbt framåt. VI tillbringade hela dagen där och gav upp först när solen sänkte sig över Röda Havet och gick ner bakom bergen i Egypten.

Tisdag morgon vaknade vi ungefär samtidigt som minareten drog igång första gången. Stuvade in en övernattningsväska och ställde in Maps.me och styrde österut mot Wadi Rum. Tog en kaffe på vägen...

Nu fick vår hyrbil vila och färden fortsatte med Jeep och till en del även med kamel.

Kan avslöja att jag ännu fyra dagar senare kan känna av att jag ridit en timme på en kamel. Min kamel är den sista i ledet, en vit kamel med koncentrationsstörning! Alfakamelen, den som alltid går först, lär vara den lugnaste i flocken, bara ett tips...

Hela dagen körde vi sedan runt i öknen, i ett landskap som påminner om en Star Wars planet. Dagen innehöll också en hel klättring på sanddyner och klippor, varvat med tedrickning och även lunchen tillreddes av vår beduin.

Solnedgången i Wadi Rum.

Natten tillbringade vi i ett beduinläger, denna natt var det bara vi och två anda turister, två mycket trevliga flickor från Nederländerna. En av de bästa sakerna med att resa är just alla trevliga människor man möter längs med vägen.

På tal om trevliga människor så kan jag berätta att jordanierna, som till 60% är palestinier, är mycket trevliga och öppna människor, kontrasten till grannlandet i väst är märkbar. Kändes uppfriskande att för omväxlings skull bli välbemött och inte ens som västerländsk kvinna kände jag mig obekväm eller illa bemött trots att jag stack ut bland de annars nästan heltäckta kvinnorna. Detta kan dels bero på att jag för det mesta rörde mig i sällskap av papp och småpojkarna och inte ensam.

Vilken känsla att vakna i öknen följande morgon, natten var kylig, men konstigt nog inte så kall som jag väntat mig. Elen tog slut mitt natten, och sedan var det mörkt, jag tror ingen av oss någonsin sett en sådan fantastisk stjärnhimmel. Elen får de genom att de laddar batterier med solceller under dagen och sedan har man el så länge som laddningen håller, internet finns inte överhuvudtaget. Vill man få distans från världen så skall man definitivt bo ett par dagar i öknen, tyst, lugnt och helt fantastiskt.

Tror ingen av oss någonsin kommer att glömma Wadi Rum och allt vad den platsen bjöd på. Dessutom samma dag som Saudiarabien vann över Argentina i fotbolls VM med 2-1, en sak som beduinungdomarna firade stort och som ingen av oss skulle ha tippat ens i vår vildaste fantasi. Fotboll är verkligen något som förenar människor, oberoende av språk, hudfärg, religion eller kultur. Där Ludwig är finns oftast också en fotboll, och nu kan pojkarna också kryssa av att spela fotboll i Wadi Rum i solnedgången tillsammans med beduiner och ett gäng smågalna italienska och spanska turister från sin ”bucket list”.

Vi lämnade Wadi Rum efter morgonkaffe på ett lokalt café och framför oss hade vi en två timmars bilfärd innan nästa upplevelse väntade oss, denna gång ett av de moderna sju underverken, nämligen Petra. Men det är en annan historia.

Fortsättning följer i del 2…

Jag vet inte vad ni gör så här på lilla jul, men här ser vi på fotboll och äter chokladtomtar. Kyligt idag och första gången småpojkarna dragit på sig långbyxor, shortsvädret alltså officiellt förbi även i Tiberias.

Mamm