Glömde nämna att soluppgången i Wadi Rum var minst lika vacker som solnedgången.
Wadi Musa och Klippstaden Petra
Efter en minst sagt intressant bilfärd med avstängda vägar och omvägar som verkade leda oss till världens ände nådde vi parkeringen i Wadi Musa. Vi hann knappt ut ur bilen förrän en lokal guide kontaktade oss och berättade om möjligheten att gå rutten så att säga ”fel väg”, ett tips även de nederländska flickorna gett oss. Han erbjöd oss skjuts upp till Lilla Petra, varifrån vi skulle börja vår vandring mot klostret Al-Deir. Förstås ville han ha en ersättning och efter förhandling om priset, vilket ledde till en 25% rabatt, så bar det av.
(Kartan kan man ladda ner här )
Lilla Petra
Avstigning alltså i Lilla Petra, stenåldersbyn Beidha, var man också betalade in sig, 50 JOD (ca 68€) per person, barn under 12 gratis. Vill man köpa inträdesbiljett för flera dagar höjs priset med 5 JOD per dag. Här kunde man också välja att köpa skjuts med Jeep de första 4,5km, detta kostade oss 5 JOD per person, men rekommenderas verkligen om man inte är en van vandrare. För när vi steg av började den verkliga klättringen! Uppåt, uppåt, uppåt… Här blev vi första gången erbjudna att rida på en mula.
Lilla Petra är en av världens första bosättningar och man uppskattar att den daterar sig tillbaka till 7200-6500 f.kr.
Inte många turister som verkade vara medvetna om denna möjlighet för emellanåt kändes det som om vi var ensamma på berget. ( Här kan ni läsa om andras erfarenheter om att ta bakvägen upp till klostret.)
Då och då kom det något litet försäljningsstånd eller café emot, men annars var det bara vi och naturen, ja, och så de två kinesiska flickorna som gjorde oss sällskap.
Så här efteråt kan jag säga att denna del av vår vandring i Petra var den absolut mest fantastiska.
Klostret Al-Deir
Plötsligt ropar Lewi som går i täten: ”Jag ser det!” Och bakom nästa krök ser vi alla det, Klostret Al-Deir. Plötsligt står vi där, små små små människor framför det 40 meter höga klostret som någon för länge länge länge sedan huggit ut ur berget.
Just där, framför ett av världens moderna sju underverk, kändes världen magisk. Efter ett dygn i Wadi Rum och den fantastiska klättringen upp till klostret trodde man att inget kunde mäta sig med det man just upplevt, men än en gång blev man överväldigad.
Med förstoringsglas kan ni se de tre små människorna framför ingången, papp och småpojkarna.
Efter en välförtjänt paus och lite förfriskningar på caféet uppe vid klostret skulle vi nu påbörja vår färd ner för de 816 trappstegen, bakom oss hade vi 2,3km bergsklättring och vad som kändes som minst lika många trappsteg.
Trappan ner…
…eller trappan upp om man väljer att gå från huvudingången istället för att smita in bakvägen som vi gjorde. Vägen ner kantades av otaliga försäljningsstånd, som i princip alla sålde samma saker. Skarfar, prydnadskameler, smycken m.m. Här köpte vi varsin s.k. palestinasjal åt pojkarna som minne från Jordanien. Våra semesterminnen lägger vi för det mesta i minnesbanken, inte i souvenirer, men från Jordanien ville jag att pojkarna skulle ha något med sig hem.
Nu hade vår tidigare mycket rofyllda vandring övergått till turistträngsel av högsta grad, människor var på väg både upp och ner, gåendes eller ridandes på mulor. Mulor som efterlämnade en mängd ”glidminor” som gjorde nedstigningen till fots en aning spännande.
Väl nere möttes man av ännu en mängd fantastiska byggnader i den centrala staden Petra. Teatern, fasadgatan, kungagravarna bara för att nämna några.
Nu måste jag erkänna att vi alla började vara en aning trötta, vi hade redan vandrat över tre timmar och hade ärligt sagt ingen aning om hur långt vi hade kvar, så när vi fick veta att vi avlagt endast ca 30% av vandringen från klostret till utgången så började det kännas tröstlöst.
Guiden som kört oss till Lilla Petra hade sagt att hela vandringen skulle ta under fyra timmar, tror han menade från klostret och de tog ju en stund att ta sig dit också. Men ack så glada vi var att vi inte startade från huvudingången, det är nämligen 5,6km från huvudingången till klostret Al-Deir, en sträcka som inkluderar de 816 trappstegen. Nu slapp vi alltså gå den sträckan av och an.
Vår kinesiske vän tog famljefoto.
Skattkammaren Khazne Al-Firaun. Åter en gång med de tre små människorna framför...
Om vi skulle ha börjat från huvudingången skulle denna byggnad varit den första vi skulle ha mött, nu blev det istället vår sista och vi var inte längre så imponerade av dessa byggnader som vi varit när vi först fick syn på klostret uppe i bergen, men kommer man ”rätt väg” och skattkammaren är det första man ser när man kommer ur passagen Al-Siq, kan jag lova att man möts av en mäktig syn. Till skattkammaren ordnar man också kvällsvandringar, säkert en upplevelse att vara där i enbart skenet av levande ljus.
Al-Siq
För att ta sig till Petra måste man ta sig genom passagen Al-Siq, antagligen enda stället i Petra där det faktiskt är behagligt att gå. Passagen är 1,2km lång och har en bredd på 3-12m, uppåt sträcker sig bergsväggarna upp till 80m.
Efter att man kommer ut från Al-Siq är det endast en dryg kilometer kvar till utgången, men även denna sträcka kunde man ha valt att göra på ryggen av ett djur, kamel eller häst denna gång. Vi gick dock alla hela vägen, kamelritten dagen före kändes ännu i vissa kroppsdelar och bara tanken på att rida något som helst djur var inte lockande.
12,6km är sträckan mellan Lilla Petra och huvudingången till Petra, varav vi gick ca 8km, aktivitetsklockan visade denna dag på dryga 200%.
Tror hela mitt resesällskap instämmer när jag säger att Petra var en av de häftigaste platser vi besökt... Hittills, bara sex av de sju underverken kvar att besöka.
11 dagar kvar i Israel, sen kommer vi hem till jul, jag kommer ännu ihåg när vi hade nedräkning tills vi skulle flyga ner hit.
Mamm
(Och för er som ännu tror ni orkar med mera reseberättelser från Jordanien kan jag avslöja att det kommer mera, men kanske inte just nu...)
Commentaires