Med en kommande flytt till Israel, närmare bestämt Tiberias, passar det bra att minnas, minnas vår senaste vistelse i det heliga landet. (Plus att jag måste ju ha något att skriva om fram tills att vi flyttar, vilket är först i mitten på september.)
Förutom familjetid handlade mycket då om just det heliga, om vår religion och dess ursprung, men också om andra religoner och det faktum att i Israel lever kristna, judar och muslimer sida vid sida, inte alltid utan konflikter, men inget som syntes i den vardag vi levde.
Småpojkarna läste barnens bibel och vi reste land och rike runt för att besöka de bibliska platserna, en resa vi med säkerhet kommer upprepa denna gång. Så var beredda att besöka ställen som: Tagbha, Jordan River, Nazaret, Betlehem och förstås det underbara Jerusalem. Men Israel handlar inte bara om religion och kultur, här finns fina stränder, källor, Döda havet, djurparker, delfiner och en mycket varierande natur från Golan i norr till Eilat i söder. Jag skall göra mitt bästa för att ta er med på så många äventyr som möjligt.
Nazaret
Hemskolning
Småpojkarna gick på klass ett och två när vi första gången packade pick och pack och flyttade efter pappa Stefan till Israel. Kändes då lite som att hoppa fallskärm, nytt land med ny kultur och vi hade ingen aning om var vi skulle landa. Eftersom vi då ännu levde ovetandes om den pandemi som skulle drabba oss ett par år senare, var även begreppet distansstudier nytt för oss. Egentligen är ju inte distansstudier heller den rätta benämningen, utan hemskolning. Hemskolning var vad som gällde då och hemskolning är vad som kommer att gälla även inkommande höst och vår.
Hemskolningen kommer bli en större utmaning nu när småpojkarna går på klass sex och sju.
Kommer mina kunskaper räcka som lärare, vad skall man satsa på och hur viktigt är de att man kan bygga en fågelholk?
I Finland har vi ju den fördelen att vi har läroplikt framom skolplikt, vilket möjliggör för oss att småpojkarna faktiskt kan vara borta från skolan flera månader i sträck.
Sedan är de upp till mig som "lärare" att försöka banka in lite kunskap i dem.
Tack och lov finns det internet och datorer
En mycket koncentrerad Lewi syr våffeltyg våren 2018, motsvarande handarbete gjorde de övriga klasskamraterna i skolan. Slutprodukten blev senare en sittdyna som använts på skolans hårda stolar.
Måste antagligen fråga lärarna vad som nu skulle vara ett passligt handarbete. Jag har själv funderat på stickning, stickor och garn packar man ju enkelt med. Men vad gör egentligen barnen i skolan på syslöjd i dag?
Familjetid
Utan att gå in på detaljer och enskilda händelser kan vi bara konstatera att vi njöt av vårt enkla liv i landet långt borta. Trots avsaknaden av allt vi kände som vanligt och bekant kom vi att uppleva en mycket intensiv tid som familj. Att inte behöva ha en vardag styrd av varken sig klocka eller fullsmockad kalender gjorde att vi hittade tid för det som verkligen betyder något, människorna runt omkring dig, familjen. Att ha tid, riktigt på riktigt ha tid, tid att leva, tror jag är något få förunnade idag.
Skillnaden mellan vardag och helg är ännu märkbar i Tiberias. Butikerna stänger klockan 14.00 på fredagar, och sabbaten inleds på fredag kväll. (Sabbat firas varje vecka, från solnedgången fredag kväll tills "tre stjärnor syns" på lördag kväll, för att ge möjlighet att begrunda världens skapelse. Sabbat har mycket stor vikt i den judiska religionen, vilket gör den till en av de viktigaste högtiderna inom judendomen.) https://sv.wikipedia.org/wiki/Sabbat
Även vår familj påverkades av detta och tog som vana att fira in helgen på fredag. Detta gjordes ofta i sällskap av de andra FN-soldaterna och deras familjer på MacHouse, FN:s högkvarter i Tiberias, där det så gott som varje fredag ordnades med mat och dryck.
Här till vänster ser ni den finska bastun
som finns på MAC House bakgård, måste erkänna att jag personligen inte kunde förmå mig att ens tänka på bastu i värmen.
En av de få saker jag ville ta med mig hem var just att kunna njuta av varandras sällskap och verkligen rå om varandra. Hur de gick? Mmmm, tanken var ju säkert god och har alltid nu och då funnits där. Dock tog vardagen snabbt över hemma i Finland, småpojkarna har fotboll och musik som hobbyn och speciellt den förstnämnda kräver en del av såväl barnen som föräldrarna. Att få ihop logistikpusslet med två heltidsjobbande föräldrar, där ena var mycket borta på arbetsresor och den andra jobbade skift, de var och är en utmaning. Skillnaden mellan att leva ett liv där ena jobbade och den andra var hemmafru, utan skola, hobbyn eller andra åtaganden är ju trots allt märkbar.
Tiberias, var och blir vår hemstad
Nu undrar ni säkert hur många famljer vi var som bodde i Tiberias. Inte så många som jag hade hoppats på, men vi var ändå några desperata hemmafruar, ett par från Irland, en från Nya Zeland, en från Argentina. Dessutom var vi en period till och med tre fruar från Finland, varav vi var två som bodde i Tiberias. Barn fanns det mellan sex till åtta förutom våra, de flesta dock under skolåldern.
Vi hemmafruar bildade en egen grupp ”Desperate housewifes of Tiberias”. Desperata tider krävde en desperat grupp, mest handlade det om praktiska saker som att hitta specifika matvaror i matbutiken. Har efter vår tid i Israel full förståelse för alla som kommer till Finland och inte hittar sina ”vanliga” ingredienser i butiken. Förstår även varför det uppstår etnobutiker med utbud från alla världens hörn i större städer med mer blandad befolkning än i lilla Ekenäs. Att få äta mat man är bekant med, och framför allt att kunna tillreda mat, blir faktiskt viktigare än man tror när man tillbringar en längre tid borta hemmifrån. På en eller två veckors semester kan de kännas spännande och exotiskt att pröva på nya rätter och äta den lokala maten, men tro mig, i något skede börjar man sakna rågbröd.
Och så packningen...
Nu när vi snart börjar packa våra kappsäckar igen kan jag lova att ni kommer finna att förvånansvärt mycket handlar om maten. Vad får man och vad får man inte ta in i landet?
Tre incheckade bagage och lika många handbagage, innehöll allt vi behövde för 3 månader, minimalismen när den är som bäst. Vem behöver kläder? Jag gick i flip-flops från mars till oktober 2018.
Kan redan nu hota med att de garanterat kommer något inlägg över "packningshelvetet" inför kommande flytt. Just nu kan jag inte ens logga in på Finnair, än mindre ta reda på hur jag skall få med en gitarr...
Mamm
Comments