Med under två veckor kvar till avfärd så börjar jag få frågan om jag har allt klart. Detta då alltså av människor som helt klart och tydligt inte känner mig. Hört om prokrastinering? Jag tror jag har den patologiska varianten. Wikipedia beskriver den så här: ”Patologisk prokrastinering är i sig inte en sjukdom, utan en dysfunktionellt och bestående beteendemönster som gör det svårt att fungera i sin vardag.”
Jag är en mästare på att skjuta upp saker och ting till sista minuten, livet blir liksom lite mer spännande då. Eller?
Så vad gör jag nu då, en och en halv vecka innan avfärd, annat än kör pojkarna till fotbollsmatcher och fixar semlor till fotiscafé?
Jo, jag syr! Jag tar äntligen tag i de där projekten som legat i syateljén i några år, eller mer. Jag tyckte liksom att de var läge för det just nu. Knappast en enda av er som håller med?
*Suck*. Inser ju redan nu att det är just detta som kommer leda till att jag nästa vecka har megastress. Men jag kommer och andra sidan att ha några nya fina tunikor och klänningar att fylla kappsäcken med. Då är det kanske är värt att istället låta fönstren förbli otvättade, de är ju ändå inget jag kan njuta av i Israel.
På tal om att sy och handarbeta, pojkarna har ju också handarbete, eller textilslöjd som det heter idag. Lewi fick i uppgift att sy en huppari, och eftersom en del av hemligheten bakom en lyckad hemskolning är att låta båda pojkarna göra samma uppgifter så långt det är möjligt, skall nu båda sy egna hupparin.
Huppari, det måste ju ändå vara en finlandism? Googlade och kom fram till att det rätta svenska ordet är huvtröja, tror inte mina barn ens skulle veta vad det är, än midre vad en munkjacka är.
Hinner vi få dem färdiga innan vi far eller blir det latläxa på jullovet, det återstår att se. Tyget är inhandlat och pojkarna har med gemensamma krafter ritat mönster. Har även tvingat de stackars barnen att se på hur jag syr och klipper.
Den äldre av småpojkarna blev också ett offer i tygbutiken, ( vilket annars är enda butiken min man vägrar besöka). Eurokangas, alla sykunniga människors Mekka! Den levererade dock inte riktigt denna gång, så nu väntar jag på försändelse från deras webbutik.
Efter typ en kvart i tygbutiken, började min son få ångest och undrade om vi skulle övernatta där… efter ytterligare en kvart bad han mig kolla om han börjat få skägg. Förstod vinken!
Mina barn har definitivt inte handarbete (eller tygbutiker) högst upp på sin gilla-lista. Hur motiverar man då en elva och trettonåring att sy korstygn? Tror jag lyckades, här skall nu sys fotbollsrelaterade korsstygn. Tack än en gång Pinterest. Jag hoppas kunna visa upp resultaten senare i höst.
På samma gång som jag sökte cross stitch + Bayern Munchen och Manchester City på Pinterest, kom jag in på hemskolning. Känns lite som om Pandoras box hade öppnat sig, snabbt gick det ett par timmar framför datorn, igen!
Hittade en bloggande hemskolande mamma som helt klart och tydligt är på en helt anan nivå än mig, men igenkänningsfaktorn är så otroligt hög.
Pojkarna börjar redan se fram emot sovmorgnar och skola i pyjamas. Här planeras förmiddagar med morgonmål och HBL (vår finlandsvenska nationella dagstidning Hufvudstadsbladet) vid poolen.
Den yngsta är mest orolig för att han skall gå för snabbt fram i matematiken, inget problem, vi har garderat oss med studiematerial, han får räkna så mycket han vill och orkar, dock inte på bekostnad av de övriga skolämnena.
Alla är vi olika och så är ju också barnen, det de är intresserade av kommer vara enkelt och gå snabbt, där intresset inte är så högt gäller det att vara kreativ. En sak som jag tror vi alla borde komma ihåg är att vi går i skolan för att lära oss saker, inte för att vi måste eller för att få bra i prov, utan för att vi behöver en viss kunskapsnivå för att överleva i samhället.
Den kunskapsnivån är ju dock inte särskilt hög om man får tro diskussionerna på Facebook. ( Fy på mig, nu är jag elak!) Ni vet de där diskussionstrådarna som uppstår över i princip allt. Sanna Marin har bland annat märkt av dem de senaste veckorna. För de mesta lyckas jag hålla mig från att kommentera, trycker försynt på gilla när jag håller med någons kommentar, men vissa dagar klarar jag bara inte av att hålla tyst.
Ingen kan ju ha undgått att det är krig i Ukraina? Att vi på grund av att Ryssland anföll Ukraina i februari numera bojkottar allt ryskt, även deras el. Detta medför att det kommer råda energibrist i Europa i vinter och vi kommer kanske här i Finland att tvingas leva med att eldistributinen stängs av ett par timmar.
Och folk börjar i diskussionstrådar på Facebook fundera på akvariepumpar!!!
Seriöst?
Ingen annan än jag som tänker att detta även kan föra något gott med sig, att vi nu på riktigt tvingas tänka efter hur mycket el vi använder. Kanske vi kan undvika elavbrott om vi istället för att bara tänka på oss själva och våra egna behov tog tag i saken och verkligen sparade på elen? (Kan man ens anse att ett akvarium är livsnödvändigt, eller hör det till kategorin ”lyx”?)
Medveten energisparande handling av mig idag var att hänga upp sjuttiofemtusen fotbollsstrumpor istället för att torktumla dem.
Jag har idag även stängt vår ena frysbox, vilket satte igång en snöbollseffekt, så imorgon skall vi koka lingonsylt, en bra hemskolningsuppgift i huslig ekonomi. Ett skolämne som ju behandlar så mycket mer än bara matlagning.
Imorgon sista arbetsdagen före avfärd.
Mamm
(PS. Semla är finlandism för fralla.)
Comments