Snöskottning verkar vara inne denna vinter, men precis som jag förutspådde före jul så var det dock lite mindre av den sysselsättningen under de veckor papp i huset var hemma… Men nu när han igen lyser med sin frånvaro så vräker den vita massan ner! Tackar den (Gud?) som såg till att jag fick en hjälpsam granne med traktor, tror inte grannen förstår hur jag avgudar honom dagar som denna.
Papp är alltså tillbaka i Israel sedan fredag och här hemma i Ekenäs har vardagen igen tagit över i och med att skolan började idag. (Halleluja!) Nu gäller det dock att igen förbereda vårens hemskolning, den blir dock bara hälften så lång som höstens, och vi börjar ju vara proffs vid det här laget.
Men vad har då hänt sedan sist? Jag har varit en aning tyst här på bloggen, och ni kommer snart att förstå varför. De har tyvärr inte bara varit snöröjning och en trilskande dator (hen är fortfarande sur och vägrar samarbeta sedan jag spillde matolja på hen), som hindrat mig från att skriva.
I senaste blogginlägg hade jag och pojkarna just landat i Finland, i ett härligt vinterlandskap. Anpassningen till livet här hemma gick väl så där, efter en vecka hemma tror jag vi alla tre var helt dränerade. Omställningen till tidiga morgnar, snö, kyla och mörker var med facit i hand större ä vi just då insåg. Dessutom hade vi levt relativt isolerat, största tiden var det ju bara jag och småpojkarna… Så när pojkarna återvände till skolan formligen hoppade alla baciller på dem!
Lewis julklapp till familjen blev vinterkräksjuka, även kallad ”Noro”. Vi behöver ju inte gå in i detalj på hur den utvecklade sig, men denna mamma insjuknade natten före julafton och efter det följde största delen av familjen efter i tur och ordning. Endast en av sex klarade sig undan. Ett stort tack till döttrarna som i år fick dra hela julafton på tumanhand när denna mamma inte orkade delta i förberedelserna.
Det blev alltså en lugn jul tillsammans med syster och hennes barn och alla andra planerade besök och övriga aktiviteter ställdes in till förmån för pusselläggande. Det blev fyra stycken 1000 bitars pussel på nästan lika många dagar. Nytt för i år var Wasgji pussel, helt klart en succé hos oss. För er som inte känner till så kan jag berätta att dessa pussel inte ser ut som bilden på låda utan bilden du skall pussla är istället roliga situationer som händer i nästa sekund, eller från åskådarnas vy.
Julmaten hade sparsam åtgång. Tack och lov åt vi enligt den Sundströmska traditionen nästan hela julskinkan med nybakad maltlimpa redan dagen före julafton, så matsvinnet blev inte så stort. Eftersom vi i denna familj aldrig lyckas komma ihåg hur stor skinka vi brukar ha, hur mycket som blir kvar eller om den tog slut, så kan jag här och nu konstatera att årets skinka på 3,5kg var precis passlig, eller rättare sagt skulle ha varit passlig om vi inte insjuknat.
Nu ligger en del av skinkan i tärningar i frysen med hopp om att kanske bli en del av en pytt i panna. Vad gör ni av överbliven julskinka?
Julen kom och gick, även mellandagarna släpade sig förbi medan denna familj tillbringade det mesta av tiden i pyjamas och vågrätt läge. Matintag, i den mån det överhuvudtaget var möjligt att förtära föda, skedde sporadiskt och bestod till största delen av vätska. De riktigt modiga åt kräm! Ekströms hallon- och jordgubbskrämer var en livlina när matsmältningsorganen gjorde uppror…
Men till nyår var alla på benen och vi firade övergången till 2023 med goda vänner.
Nu har det alltså redan hunnit gå nästan en tredjedel av januari och vi är igen en delad familj. Men bara för en månad, i februari fortsätter våra gemensamma äventyr i Israel.
Januari kommer dock att susa förbi med vardag, skola, jobb och framförallt fotboll för oss här i Finland. Papp däremot får njuta av våren på Golan, något vi också ser fram emot att få uppleva.
Inleder det nya året med tacksamhet. Samma tacksamhet jag kände i december över att vara hemma i Finland igen. Tror vi här i Finland inte alltid inser hur bra vi har det, klimatet kunde dock vara lite mera ”flipflopsvänligt”. Men jag är också extremt tacksam för att få chansen att se andra delar av världen, träffa nya människor, uppleva andra kulturer, vidga vyerna helt enkelt.
Just nu känns dock livet mycket bra här i eget hem, under en filt, med en värmande brasa.
Mamm
ความคิดเห็น