Två dagar fick vi tillsammans som familj innan det igen var dags att splittras. Tidigt idag på morgonen var det åter igen dags för papp att fara på jobb, han återvänder om exakt en vecka. Så här sitter jag nu ensam igen, bara miljön som ändrat. Men nu är vi åtminstone i samma land, bara en dryg timmes bilfärd skiljer oss åt. Och jag klagar definitivt inte över miljöombytet! Fast pojkarna gnäller över att 34 grader är lite väl mycket, men de trivs i poolen! Även jag hade glömt hur intensiv värmen är.
Jag hade också glömt hur mycket ljud det är här hela tiden, trots att jag minns att jag uppskattade lugnet i Ekenäs när jag senast återvände från Israel.
En siren någonstans långt borta närmar sig. Tydligen en ambulans som kör neråt stan, en annan siren kör upp från stan, kan ju i och för sig också vara en polisbil. Några katter som slåss, musik från någon synagoga, en moped (känns som hemma) och vad som känns som miljoner bilar, som gasar och tutar, söndriga ljuddämpare... Här tutas det mycket, de tycker jag om, tutar gärna jag med, ger en känsla av makt att få tuta! Och bussar, dessa eviga bussar, lokaltrafiken måtte verkligen fungera här med tanke på mängden bussar…
Min dag började med att vinka av papp. Pojkarna var i djup sömn ännu klockan sju så jag fick lite egen tid, städade wc:n och bekantade mig med min tvättstuga. Den sistnämnda är utomhus. (Här ser ni den fotad från vägen ovanför, som ni förstår skall man tänka på hur man är klädd när man byker. Framförallt att man är klädd.)
Insåg att tvättmaskinen behöver en ordentlig rengöring och har nu testat klorit, bikarbonat och citronsyra. Andra knep ni känner till? Skall försöka hitta ättika, men med tanke på hur länge jag sökte klorit skulle jag ej lägga pengar på att ättika är något jag hittar inom snar framtid.
Min frukost bestod bl.a. av mango från egen trädgård, ni tror mig säkert när jag säger att godare mango har jag aldrig ätit! I vår trädgård har jag hittills hittat citroner, mangon, apelsiner (kan eventuellt vara mandariner) och en mängd olika kryddväxter. Till och med chilin!
Behöver dock en kurs i hur man skall skala och skära en mango, inte det lättaste när man har noll koll på vad man håller på med, slaktad vore kanske ett mer beskrivande ord på vad som hände med min mango. Inget som störde smakupplevelsen dock, endast det visuella intrycket som tog skada.
Dagen gick väl inte som planerat, men när gör den det? Hade jag ens en plan? Jag hade glömt hur lång tid allting tar här, bara att betala i kassan i matbutiken tar en evighet, men så handlar ju alla varje dag som om domedagen vore nära. Kanske alla veckohandlar utom vi? Idag var nämligen tredje dagen i rad som vi besökte en matbutik, kommer definitivt inte bli en vana, tar halva dagen att handla för mig.
Jag vet ej var något finns, förstår inget av vad som står på förpackningarna och få i personalen talar engelska. Kundbetjäning är överlag inget man satsar på här. Måste dock säga att jag tycker att detta har förbättrats på fyra år, vi har idag fått engelsk betjäning på ett café och i åtminstone i tre andra butiker. I matbutiken pratar fortfarande få engelska, men vad gör det när jag redan har hittat min favoritkassörska i närbutiken.
Mycket har dock Lewi lyckats lösa tack vare Google translate och deras kamerafunktion. Han är min privata översättare i butiken. Klorit hittade vi, och han var också den som säkerställde att jag inte äter gräddfil till frukost denna gång. Detta är yoghurt!!!
Hittade också Valios smör i butiken idag. 200gr kostar 9,90nis, alltså 2,88€. Kommer aldrig mera gnälla över matpriserna i Finland, jag hade glömt hur dyrt det är att leva i detta land. 2kg maletkött kostar drygt 34€, på special! För samma pris kan du få 3kg broilerfilé om du har tur. Fiskfilé hittade jag dock för 16,90nis/kilo alltså 4,90€. Mjölk 2,10€/liter. Halloumi 5,80€. 1 påse makaroner (500gr) 1€ (95cent om du köper 3 påsar). MEN! Tur så får man tre flaskor Hermon vin för 24,70€.
Han som betjänade oss på cafét idag skrattade när jag sade att det är fyra år sedan vi var här senast. ”Nothing has changed”, sa han. Kanske inte i hans ögon, men visst har saker ändrat på fyra år. Bl.a. har de fått en Mac Donalds upp till köpcentret i Tiberias! Detta köpcenter kallar vi ”lilla Big” eftersom köpcenterat ”Big” finns nere i stan. (Kunde efter lite googlande konstatera att det vi kallar ”Lilla Big” är Big och det vi kallar ”Big” är Big Fashion. Båda köpcentrum dock.)
Till ”Lilla Big” var det lätt att muta pojkarna, de hade deras café i gott minne. Vissa saker kommer de ihåg bra, medan andra saker helt fallit i glömska. Intressant följa med deras ”memory lane”.
Orsaken till vår utfärd till köpcentret var egentligen att vi behövde skolmaterial, häften, pennor, linjaler m.m. Måste erkänna att vi ligger lite efter i studierna. Idag har det mest varit fysisk fostran på menyn. (Läs simmat i poolen.) En del omgivningslära. (Läs orienterat i närterrängen.) Elevhandledningen bestod väl av att köpa studiematerial och modersmål kan vi väl checka av om de läste en bok någon timme på förmiddagen?
Papp köpte en bil (den svarta Opel Astran utanför vårt hus) åt oss redan i våras, egentligen ett av de få kraven jag hade, att vara bilburen. Kollektivtrafik är inte riktigt min grej, tyvärr. Så idag har vi kört omkring med pojkarna i närterrängen, sökt fotbollsplaner och som sagt varit till ”Lilla Big”. Mycket trafik, vansinniga mängder rondeller, men om man bara är observant (speciellt på fotgängare.) så går det nog bra. Måste bara lära mig blinka ”rätt” i rondellerna. Alltså inte blinka i rondellen, utan före rondellen, vilket ju är mycket logiskt om man tänker efter. Och jag hittade överallt, behövde inte använda navigatorn en enda gång!
Här ser ni alltså vårt hus från framsidan, terassen uppe, den med de två ananasformade lamporna, är platsen var jag fysiskt befinner mig i skrivande stund.
Mörkret sänkte sig med fart runt sjutiden, jag har ännu inte vant mig med hur snabbt det blir mörkt här. Finns liksom ingen skymning här, har inte (ännu) varit vaken så tidigt att jag kan svara på om det finns gryning.
Hemma i Finland blir människor deprimerade när mörkret återvänder på hösten, men jag tror inte det egentligen är att de blir mörkt sju på kvällen, utan det faktum att man snart vet att det i princip är mörkt dygnet runt, och kallt. "Winter is coming"
Här njuter jag av mörka, svala kvällar. Imorgon är det fredag, vilket betyder sabbat, och lugn. Då varvar vi ner till söndag morgon. Hur jag saknat denna veckorytm.
Just före mörkrets inbrott tog jag en promenad, passade på att besöka ”Mini 24”, en supermarket 350 meter härifrån som är öppet dygnet runt. Så nu vet jag att jag får vin dygnet runt, alkohol verkade nämligen vara deras huvudsakliga inkomstkälla, men man fick också allt från uppblåsbara madrasser till krukväxter!
Där finns också en bensinstation. Vid denna stötte jag på ett sällskap som försökte tanka. De frågade om jag pratade engelska och bad om hjälp, hamnade tyvärr erkänna min totala okunskap i hebreiska. De visade sig att de var från Rumänien, verkade vara trevliga människor. Fasar själv för när jag skall tanka, jag hade glömt hur invecklat det är, men litar på att de fortfarande är kundvänliga på den enda bensinstation jag anlitade förra vistelsen, och jaghar lärt mig att om man bara ser tillräckligt dum ut brukar nog någon förbarma sig över en. Har en svag minnesbild över att det var någon som till och med tankade åt mig senast, kan tänka mig att de ännu pratar om "den dumma turisten".
På vägen hem tog jag övre vägen tillbaka och testade ”motionstrappan” bredvid vårt hus, 70 trappsteg. Gick ju bra, åtminstone neråt, enda vägen jag testat än så länge.
Månen stiger som bäst upp, röd och stor över Golan. Tänker på papp som jobbar däruppe i mörkret någonstans. Här sitter jag och har det bra. Pojkarna strecktittar på Cobra Kai från Netflix i vardagsrummet här bredvid och jag njuter av kvällen på terassen.
Mamm
Comments