Rågmjöl, Chromecast och decilitermått.

Känslan när åtminstone några pusselbitar börjar falla på plats efter de senaste minst sagt kaotiska veckorna. Vi kan lindrigt sagt säga att saker och ting inte riktigt ”gått som på Strömsö”. Euforin är tyvärr åtföljd av en förlamande trötthet som gör att man sover största delen av dygnet, eller åtminstone önskade att man kunde. Dags för vila, dags att hela, endast två arbetsdagar kvar före avfärd. (Fortfarande med focus på poolen…)

När man bor i en småstad, såsom Ekenäs, har man vant sig med att man sällan hittar det man vill ha eller behöver, en känsla som kommer vara ännu mer aktuell när vi landar i Tiberias. Men visst, i Israel finns säkert så gott som allt som finns i Finland, problemet är bara att hitta det. Som t.ex. en brödkavel, men bättre brödlös än rådlös. (Bakplåtspappret fanns i vår lägenhet, av texten att döma importerats från Norge?)

Jag har erfarenhet av att äta gräddfil istället för yoghurt, tänkte att de va nu tusan vad yoghurten va sur i Israel, lite pinsamt att inse sitt misstag! Mjöl är också en sak som är näst intill omöjligt att köpa rätt, alla påsar ser i mina ögon likadana ut och texten är ju obegriplig. Har nu äntligen förstått att Google Translate har en kamerafunktion som översätter, hoppas på att denna skall rädda mig från vidare misstag i matbutiken.

En sak ja ännu måst ta reda på är om det finns rågmjöl i Israel, av deras brödsortiment att döma så är svaret nekande. Rågmjöl är dock redan inhandlat och satt i ta-med-högen, väger bara så mycket att jag helst lämnar det på finsk mark. Malt är dock ett måste om de skall bli maltlimpor i höst. Insåg just när jag såg på foton från förra resan att jag tydligen också hade med brödsirap. Jäst har länge funnits i packningshögen. Lärde mig aldrig baka med instant dry yeast. Inte hur jag än försökte och läste på. Ludwig har som uppgift i huslig ekonomi att baka med olika jästdegar, så kanske vi skall utmana den lokala jästen? Har tänkt en galen tanke, borde man starta en surdeg? Någon som vet hur man bäst gör det (annan än google...)? Även karelska piroger står på programmet i huslig ekonomi. Även där behövs råg, använder vi finnar verkligen råg i allt?

Sen skall vi ju inte ens diskutera deras måttsystem. Decilitermått med tillhörande matskeds- och teskedsmått införskaffat och nerskickat i papps fösta packning, tillsammans med vissa andra saker jag redan i april trodde att vi kommer behöva, fyllde på med vissa saker i juli när han var hemma... Så nu visar det sig att vi har tre stycken stavmixers.

I Israel använder man cup istället för deciliter, såsom säkert på många andra ställen i världen.

“Graduated measuring cups are made in 1/4 cup, 1/3 cup, 1/2 cup, 1 cup, and 2 cup sizes. Liquid measuring cups are usually either 2 cups or 4 cups. Measuring spoons usually range from 1/8 teaspoon, 1/4 teaspoon, 1/2 teaspoon, 1 teaspoon, and 1 tablespoon. It's possible to find other more esoteric utensils including 1/8 cup, 2/3 cup, and very small spoons. Sets that measure "a pinch," "a smidgen," and "a dash" do in fact exist, although they are not standardized measurements.”

De där förstod vi ju alla, eller? Kanske bara jag som är trögfattad.

Ni vet den där känslan när någon eller något hotar ens barn, när man inte längre kan lita på att Karma sköter saken utan man tvingas bli Karma. När man vässer klorna som en lejonhona för att försvara det käraste man har. Ja, och inte bara ens barn, har hamnat vässa klorna, eller åtminstone pennan, när det gäller svärmor också. Känns som om min primära uppgift de senaste veckorna har varit att skriva mail, Wilmameddelanden och ringa samtal. Bättre med de två förstnämnda när det gäller mig, som ju är en aning känslig och speciellt nu i ett stressat tillstånd kanske säger mer än man borde. Har ofta fått be om ursäkt de senaste dagarna, kanske bara bra man flyr orten en stund? Men vem för våra barns och åldringars talan om vi som föräldrar och anhöriga inte står upp för dem? Jag blir ibland riktigt mörkrädd när människor gömmer sig bakom lagar och paragrafer och glömmer att det handlar om barn, åldringar, ja... människor. Vi är människor, inte spelbrickor i ett system som ej fungerar, åtminstone inte i alla situationer.

Men så har jag också tack och lov haft positiva, upplyftande och helande samtal. Ni vet de där samtalen som ger en ett inre lugn, en tro på att mitt i kaoset så finns det ändå ett ljus i tunneln. Dessa människor finns mitt bland oss! Ibland har dock energitjuvarna försvagat vårt sinne så att det inte mera är mottagligt för allt det positiva, som ju trots allt finns rakt framför oss.

Onsdag var en bra dag. En dag när jag återfick en del av min tro på mänskligheten, på att det finns människor som är villiga att göra något gott för andra, villiga att lite tänja på gränserna. Att sätta människan först.

Jag har också sprungit på loppisar, söker bl.a. böcker åt pojkarna. För är det något vi INTE kommer hitta i Israel är det svenskspråkig litteratur. Fantasy, sagor, myter och legender var temat för läsningen på sjuan, får duga för den yngre också. Så förutom Storytel, som kommer vara vår livlina, tar vi med några fysiska böcker. Har tagit lärdom av en diskussion jag läste på Facebook, dagens barn behöver böcker skrivna för dem, så jag får väl ge upp hoppet om att mina pojkar skall läsa min samling av Fem-böcker? (Fast Lewi erkände nog att de han läst var riktigt bra.) Tar ännu emot boktips, fyller min Storytel bokhylla med fart nu, viktgränsen för fysiska böcker börjar vara nådd.

Jag har också utökat vår prenumeration av Västra Nyland att gälla även HBLoch HBL Junior, dessa dock naturligtvis endast i digital version. Mycket bra och smidig kundbetjäning även på KSF Media.

Fortfarande har vi dock en begränsad mängd packning, 23kg+8kg handbagage, sen skall vi ju komma ihåg att i det ingår även kappsäckarnas vikt, så nettovikt är väl snarare 20kg+5kg beroende på hurudana kappsäckar man har. Jag bokade 23kg extra i våras, tänkte använda det till Ludwigs gitarr, men tror jag måste boka gitarren skilt. Har nämligen idag vägt böcker, och åtminstone 10kg är bara pojkarnas skolböcker.

Jag har idag burit ner kappsäckarna och de står nu på rad i vardagsrummet och påminner om vad som väntar mig. Listan över saker som skall med växer för var dag, nyligen tillsatt: cromecast. Jag inser att jag helt kallt bara får samla allt i en hög och sedan börja prioritera bort saker.

Några saker avbockade på checklistan denna vecka. Bland annat koronaintyg åt barnen avhämtade från hälsocentralen. Mycket bra betjäning av en kundvänlig person, imponerad av att hon alls förstod vad jag försökte säga, kom direkt från tandläkaren och bedövningen satt mera i näsan än i munnen, så vissa bokstäver var totalt omöjliga att uttala. Tur måste man bära munskydd på hälsocentralen, dolde ju lita av dreglandet i alla fall.

Annars har väl veckan bestått av de vanliga; mat, tvätt och sopor. Kommer definitivt skaffa ett eget flerfackskärl för sortering av avfall när vi återvänder i vår, så slut på detta eviga berg av paff, plast och pantflaskor i tamburen. I Israel är de inte lika noga med sopsorteringen... Finns nog kärl för sortering även där, men verkade inte som om någon aktivt använde dem, annat än de tokiga finnarna (alltså vi).

Jag har också påbörjat storstädning av huset, rättare sagt av skåp och lådor. Julstädning i augusti, de är något nytt även för mig. Älskar julen och framförallt julmusik, så med risk för att bli tvångsintagen så har jag städat och fejat i takt till "Mary, Did You Know" och andra julklassiker. Fruktansvärt pedant när det kommer till lådor och skåp, lite otippat när man stiger innanför dörren hos oss, där det normalt är ett evigt kaos.

Dagen börjar ta slut, en behaglig söndag med lite av varje. En helt vanlig dag, som råkar vara min födelsedag! Imorgon ny vecka, näst sista innan avfärd, även min näst sista arbetsdag.

Ny vecka, nya fotbollsmatcher, eller trodde ni denna vecka skulle vara annorlunda?

Mamm