Denna helg har det känts som om vi så småningom tagit farväl av sommaren, en sommar som på något sätt aldrig riktigt startade, åtminstone inte hos oss. Hur känner ni det, har ni haft en bra sommar?
Jag och pojkarna vande in oss med en vår utan papp. Vi kämpade oss igenom jobb, skola, hem och hobbyn hela våren. Tror mina krafter tog slut redan då.
En vår som var kall. Ovanligt kall, kanske är det en av orsakerna till varför denna sommar känns så halv, som sommaren som aldrig kom. Vilan som inte fanns. Värmen som uteblev. Förutom då någon enstaka stekhet vecka i slutet av juni, och ja, nu är de hett, när skolorna börjar i morgon.
Hösten är på kommande. Men vi kommer ju lämna den finska hösten bakom oss. Jag älskar hösten i Finland. De betyder rutiner, vardag, skogspromenader, svamplockning, yllestrumpor och mindre prestationsångest. Kommer verkligen sakna svampplockningen denna höst, ensam i skogen med bara egna tankar, finns det något bättre? Det skulle då vara tillsammans med en vän, få ströva omkring bland barrdoft och utbyta tankar om livets mening. Den friska luften, stillheten, doften av skog, detta är något jag kommer sakna i Israel.
Vad det gäller svampförrådet så har ju tidigare års skogspromenader sett till att det lär räcka en tid ännu. Torkad svamp tror jag dock inte kommer finnas på min packningslista, kan lätt bli att förklara lite i tullen då. Packningslistan fylls dock på varje dag och högen med saker som skall med växer. Betar av "to-do-listan" i ena ändan och fyller på den i den andra.
På sommaren skall man resa, uppleva och bygga minnen åt barnen, detta skapar ju stress för vilken förälder som helst. Och i år kändes det som om de inte bara var sommaren som var halv, även jag var halv, är halv. Inga semesterresor, inga nöjesparker, vattenparker eller andra upplevelser denna sommar, jag får lita på att vi skapar minnen i vinter istället.
Eller okej, de var AlandiaCup på Åland, Tomatkarneval i Närpes, stugliv i Jeppis, WasaCup och Breidablick. Allt detta var en upplevelse för småpojkarna, allt detta dränerade en redan trött mamma. Jag har utvecklat ett hat mot att packa, all sorts packning, bådar ej gott för vad som komma skall.
Tove Jansson beskriver allt så bra i sin höstvisa;
”Vägen hem var mycket lång Och ingen har jag mött Nu blir kvällarna kyliga och sena Kom trösta mig en smula För nu är jag ganska trött Och med ens så förfärligt allena Jag märkte aldrig förut Att mörkret är så stort Går och tänker på allt det där man borde Det finns så mycket saker Jag skulle sagt och gjort Och det är så väldigt lite jag gjorde”
Ja-a, så verkligt lite av det jag planerade för mig och pojkarna denna sommar blev av. Eller som man säger här i västnyland ”myki-lite”, synonymen till diminutiv (ett bra korsordsord för er som gillar dem). De dåliga samvetet gnager, på grund av allt de där man borde, och att de var så lite som man gjorde.
Men så är det väl för de flesta? Man står inför de faktum att barnen har tio veckors sommarlov, vilket i slutet av maj känns om en evighet, fast verkligheten i augusti är ju att sommaren är kort, som vi redan konstaterade tillsammans med Tomas Ledin förra helgen, även Tove Jansson håller med:
”En sommar går förbi Den är alltid lika kort”
Skolan börjar som sagt imorgon, jag har lyckats kontakta både Ludwis lärare, närmare bestämt tretton stycken ämneslärare i högstadiet. (Tänk att ungen redan skall börja högstadiet, inte bara somrar som rusar förbi.) Jag har även meddelat de (sex stycken) lärare som i lågstadiet berörs av att Lewi flyr landet och skolan. Tack för WilmaAppen!!! En sak på to-do-listan gjord igen. Check!
Båda småpojkarna nyklippta, tackar Barbershop Garaget och City Barber för det. Skolmaterial, två pennor, ett suddgummi och en tub lim per elev levererade Toppen. Mamma fick snällt gå ensam och handla, inget intresse för dylik shopping hos pojkarna, är det annorlunda med flickor, borde jag komma ihåg hur det var?
En annan sak som blev gjord denna helg var bunkringen av ved inför kommande och påföljande vintrar. Mina fötter är ännu ömma efter förrgårdagens vedarbete, skulle ha varit intressant med stegmätare. Ett stort tack till dottern Laura och småpojkarna för jobbet. Lewi hade en kompis här över natt, och även han hamnade i vedarbete.
De var roligt höra på pojkarnas diskussion.
(Totalt hade vi beställt tio kubikmeter ved, detta leverades i två lass, första lasset bestod av sex kubikmeter.)
Lewi: Om de här är sex kubikmeter och nästa lass är fyra kubikmeter, då kommer det ännu 2/5 delar ved.
Lewis kompis: Mmmm, de betyder att nästa lass är 1/3 del mindre än detta lass.
Vilket ju stämmer, sex kubik av totalt tio är ju två femtedelar och 4 kubik är en tredjedel mindre än 6 kubik. Behöver det nämnas att dessa killars favoritämne är matematik? Kanske trots allt dags att skolan börjar?
Själv är jag som orden i versen i höstvisan:
”För nu är jag ganska trött”
Märker tydligt att denna trötthet inte är av den sort som beror på för lite sömn, och som ej heller botas med sömn. Trött, tröttare, tröttast… Ett symptom jag får säkert får leva med resten av mitt liv, en gång utbränd, alltid utbränd, eller ännu sviterna av upprepad borrelios? Men livet lär och nu försöker jag dra snabbare i handbromsen när jag märker att farten blir för hög. Inte lätt när man gillar högt tempo men måste inse att kroppen (hjärnan) inte klarar av det. Vaknade med århundrades migrän idag, ett tydligt varningstecken bland många andra på att hamsterhjuvlet snurrar en aning för fort just nu. Sov halva dagen och nu är värken botad med smärtstillande, men hjärnan känns som sirap.
Inte alltid det hjälper att jag planerar när oförutsedda saker händer hela tiden.
Jag har dock försökt planera, frystömning, storkok och luchlådor! Igår var det fusk butter chicken och ris på menyn. (Fusk i.o.m. att den gjordes på burksås från butiken.) Vår familj bara älskar indisk mat. Ludwig fick stå vid spisen och den blivande hemskolande mamman passar snabbt på att klämma in lite huslig ekonomi, ett av de ämnen som jag ser mest fram emot att få undervisa i.
Storkok räddar många stressiga kvällar och eftermiddagar, speciellt när man har två storätande fotbollskillar i huset. Plus att det ju verkligen räddar hushållsbudgeten. Jag försöker att en dag i veckan fixa matlådor åt hela familjen, någon annan som kör med samma koncept? Jag skulle desperat behöva nya recept, gärna även på rätter som går att frysa.
Lewi fick följa med till ekopunkten och återvinna allt från glas och metall till plast. Jag lärde på samma gång min avkomma att om man är smått irriterad kan man bra slänga med ett kraftuttryck (T.ex. F****N!), för varje enskild glasburk man slungar in i insamlingskärlet, förvånansvärt befriande att kasta sönder saker ibland!
Sommaren må vara slut, men livet fortsätter. Åtminstone för de flesta av oss. Fick efter förra helgen ett sorgebud, en av mina klasskamrater från grundskolan har lämnat detta jordeliv, ännu en… #FuckCancer! En påminnelse om att livet är skört och det inte bara är sommaren som tar slut.
Så trots all stress som funnits i mitt liv den senaste veckan är det tacksamhet jag känner, tacksamhet över livet, över att jag har mina nära och kära.
En enda sak är viktig Och det är hjärtats lust Och att få vara samman med varandra
Få sånger berör mig just som höstvisan, speciellt Von Herzen Brothers version, ni kan lyssna på den här: https://www.youtube.com/watch?v=ljS4Y9R1drY
Samtidigt som vi nu packar skolväskor, dubbelkollar scheman och försöker planera kvällarna så att vi hinner med fotbollsträningar, matcher och mockarutsbakning, skall vi ta oss tid att stanna upp och komma ihåg att detta är livet, trots allt kaos, tror att ett liv utan kaos är en utopi.
Dagarna mörknar minut för minut Tänd våra ljus Det är nära till natten Snart är den blommande sommaren slut
En annan sak som symboliserar att sommaren tog slut var att dottern Laura tog vårt fyrbenta barnbarn med sig och flyttade tillbaka till storstadrsegionen efter en längre semester i Ekenäs, känns tomt i soffan. Och tyst, framförallt tyst. Jag har aldrig hört en katt "prata" så mycket förut. Stort tomrum efter liten katt, nå okej, inte sååå liten katt. (Mamma Maine coon + fader okänd.) Lyssnar till Didier, även kallad Didde.
Sommaren må kanske vara slut, men hösten tar väl över... Sa jag att jag kommer sakna finska hösten? Men ack så jag ser fram emot varma kvällar och dopp i poolen.
Ännu hinner vi dock skapa minnen av denna sommar, på lördag, på Olympiastadion,
ED SHEERAN: +-=÷x TOUR. Syns vi där?
Mamm
Comments