Så bar det av igen…

Ganska precis två månader hann vi njuta av hemmalivet i Finland innan det igen var dags att packa ihop pick och pack och styra kosan söderut. Och här är vi nu igen, i Tiberias, i vårt andra hem.

De senaste veckorna har ju bjudit på mycket dramatik. Jag menar då förstås jordbävningen i Turkiet, som sträckte sig hela vägen över Syrien, ända ner till Israel och Golanhöjderna. De FN-observatörer som då var på jobb på Golanhöjderna berättade att jordskalvet kändes ända dit.

Förutom jordbävningen så har den nordligaste observationsposten råkat ut för en hejdundrande snöstorm senaste vecka, en snömängd som till och med imponerar en finländare. Om ni tittar noga på fotot ovanför ser ni berget Mount Hermon, det är nu snöbeklätt.

Här i Tiberias har vädret nu varit ganska kyligt, runt 18 grader på dagarna, lite varmare i solen. Inget vi nordbor i normala fall skulle huttra över, jag menar, de är ju normalt midsommarväder (?). Men vi är vana med isolerade hus, tredubbla fönster, golvvärme, överhuvudtaget någon form av uppvärmning i våra hus. Det var med vemod jag lämnade den värmande brasan i vår ”takka” (vedkamin) hemma.

Här nere värms vår lägenhet upp av luftvärmepumpar i sovrummen och denna fantastiska mobila värmare…

Kommer ihåg hur jag skrattade åt den i höstas när det var 42 grader i skuggan, jag skrattar inte mera… Yllesockor, skinntofflor och ”onepiece” i fleece är min nya ”hemma-dress”.

När jag nu nämner yllesockor, så äntligen blev mina första par Strömsösockor klara, närmare sagt på flygresan hit. Tog mig bara ca. nio månader. Ifjol tror jag att jag stickade elva tröjor på samma tid. Jag är lite av en periodstickare...

Packningen gick en aning smidigare denna gång, tre incheckade bagage på en vikt av totalt 65kg plus garanterat närmare tjugofem kilo handbagage lyckades vi dock ändå släpa med oss. Låter ju vansinnigt med tanke på att vi ju lämnade nästan allt här nere när vi kom hem i december. Men jag kan avslöja att det mesta är ätbart, gåvor eller saker som inte kommer med hem igen. Lite finländskt att dela ut som presenter som; Mignonägg, Fazers blå, kaffe, Kyrös Napue gin, Desicos ljus och Marimekkos servetter för att nämna några saker. Att packa upp var ännu smidigare, lättare när du kommer ”hem” och vet var allt skall vara.

Dessutom har vi ju igen en del skolböcker och övriga böcker med oss, bara de väger ca 20kg. Så jo, en hel del att släpa på. Undrar hur mycket vi får med oss hem igen?

Ja, och för er som undrar så sköter vi nu skolan lite mer som en hybridmodell i motsats till den totala hemskolningen vi gjorde på hösten. Eftersom pojkarna denna gång endast är borta ca. sju veckor från skolan så är de nu inte utskrivna ur skolan. Så vi kör ”hemskolning de lux”, alltså hemskolning med stöd från skolan. Detta betyder till exempel att pojkarna har tillgång till alla digitala verktyg som skolvärlden idag består av. Vi har till och med redan hållit prov här! Genom att jag nu haft ganska tät kontakt med lärarna förstod jag snabbt varför vissa lärare är megapopulära, omtanken, humorn och förståelsen för deras elever är hos vissa helt i särklass. Äldre ungens modersmålslärare är enligt honom ”the goat”, och för er som inte har tonåringar i huset så betyder det ”the greatest of all time”, och jag börjar förstå varför. Härligt med lärare som verkligen tycker om sitt jobb

Huset lämnade vi städat och under uppsikt. Många har frågat vad vi gör med vårt hus nu när vi är borta. Ja, det står tomt, att hyra ut det för så här korta perioder tyckte vi inte var värt besväret. Nyfikna grannar, husvakter och vuxna barn kommer dock att se till att ingen tömmer huset så länge vi är borta. Och jag låste dörren! En sak jag på flyget började tvivla på, fick dock bekräftat att den är låst! (Tack syster!) Jag är annars inte den som måste dubbelkolla, spis, kaffekokare, dörrar, lampor etc. innan jag lämnar hemmet, den delen sköter normalt min man om!

44 dagar har vi nu i skrivande stund kvar här i Israel, en tid som vi skall försöka få ut så mycket som möjligt av. Vi har en hel del planer, få se hur många av dem som förverkligas. Högst på listan finns dock Jerusalem, en stad hela familjen längtat tillbaka till.

Hemma i Finland hade jag ärligt talat stunder när jag ifrågasatte om det verkligen är en bra idé att igen bryta upp igen. Men redan efter några dagar här nere insåg jag varför vi gör detta, det är på grund av människorna, alla dessa underbara människor från jordens alla hörn. Kontakter knyts, vänskapsband bildas och vi får erfarenheter och kunskap vi aldrig annars ens skulle komma i närheten av. Inser dock att vi kanske gjorde detta lite för sent, om vi skall hinna besöka alla vår nyfunna vänner från världens alla hörn så behöver vi nog leva ännu en livstid.

Vi har dock redan hunnit med en snabb sväng upp till Golanhöjderna, som nu är betydligt grönare än när jag sist såg dem. Lunch på Golan Brewery.

Den utfärden bjöd på en hel del fauna, bl.a ett enormt vildsvin och en vilsen vildhund.

På tal om fauna så hörs det nu ett fantastiskt kvittrande om dagarna, ni vet, de där fågelkvittret man så förknippar med vår. Älskar det ljudet. Ljud var ju något jag tidigare förknippade med vår bostad här, bilar, människor, katter, utryckningsfordon. Dessa ljud stör mig inte mera, ärligt sagt reagerade jag inte ens på dem när vi kom ner igen, helt klart och tydligt en sak du (också) vänjer dig med.

Ja, vad annat har nu hänt sedan vi landade för en vecka sedan? Pojkarna har återupptagit fotbollsträningen med Ironi Tiberias FC. De tränar ute, och idag skulle det varit bra med även fingervantar, 14 grader varmt klockan 19.00. Livet rullar igen på som vanligt, även i Tiberias...

Känns som om jag inte har så mycket att komma med denna gång fast det var ett tag sedan sist. Även livet här blir snabbt vardag och jag råkade plocka upp en vansinnigt envis förkylning innan vi lämnade Finland, så trött, tröttare, tröttast är synonymt till hur jag känt mig den senaste tiden. Förhoppningsvis skall solen och den efterlängtade värmen ge mig krafterna tillbaka. Känner mig mer än lovligt dränerad just nu.

Med hopp om intressantare dagar (och blogginlägg) framöver...

Mamm