För snart fem år sedan lämnade vi Israel med tanken att vi knappast återvänder, men ödet ville annorlunda och nu är vi här igen. Av alla platser vi då besökte var det nog ändå Jerusalem som lämnade det största avtrycket. För drygt en vecka sedan, närmare sagt på Ludwigs fjortonde födelsedag, styrde vi igen kosan söderut med destination Jerusalem.
(Lägg märke till den molnfria himlen!)
Då för fem år sedan hade vi vår vana troget bokat boende via booking, ett hostel som lämnade en del övrigt att önska. Nu använde vi oss igen av booking, men denna gång drog vi en vinstlott. Två kvarter från Jaffa Street, (här nedanom ser ni den manliga delen av familjen Sundström flankera på stan nere till vänster).
Dessutom endast ca. en kilometer från Jaffa Gate. Förutom läget var lägenheten som klippt och skuren för vår familjs behov.
Två sovrum, två badrum och wc:n(!) och ett enormt kök och vardagsrum.
Bonus var balkongen på femte våningen där vi kunde avnjuta såväl morgonkaffe som alkoholhaltiga drycker i solnedgången.
Bara att planlöst ströva omkring i gamla stan i Jerusalem är magiskt och man spenderar lätt en hel dag där.
Denna hemskolande mamma ville dock något mer, så pojkarna fick mer eller mindre mot sin vilja finna sig i att bli släpade runt till såväl för oss viktiga religionshistoriska platser som muséer och andra viktiga turistmål, som bland annat klagomuren.
Klippdomen och Al-Aqsa moskén såg vi denna gång bara på avstånd, men dem besökte vi senaste gång vi var i Jerusalem.
Men visst är det något magiskt med att vandra Via Dolorosa ”smärtans väg” (mer om den vandringen senare).
Magiskt är kanske inte ordet jag skulle använd för Yad Vashem, holocaustmuséet, kanske man här istället borde använda imponerande.
Mängden information och historia som man här hade samlat var imponerande, för oss vuxna som även besökt såväl Auschwitz som Birkenau, eller Auschwitz II, så bleknade dock detta muséum i jämförelse.
Förhoppningsvis tog dock avkomman något med sig härifrån.
Ett besök på UNTSO:s (FN:s) högkvarter stod förstås också på listan.
Papp träffade många bekanta och vi avnjöt också en god lunch i deras personalmatsal, en matsal med antagligen en av världens bästa utsikter, en mycket imponerande utsikt över Jerusalem.
Här på denna minnestavla påminns vi om att det trots allt finns risker med papps jobb…
Och på tal om risker så är det inrikespolitiska läget just nu ganska spänt här i Israel. Det har hållits en del demonstrationer runt om i landet och orsaken är den sittande statsministern Netanyahus kontroversiella plan att förändra landets rättsväsende. Vi har sett en del fredliga demonstrationer de senaste veckorna, senast på lördag på väg hem från en mindre släktträff i Kadima. För övrigt kan vi inte påstå att vi påverkats av läget. Vi valde dock att köra genom Västbanken hem från Jerusalem istället för den kanske lite säkrare rutten på israelisk mark, just på grund av att demonstranter förorsakade trafikstockningar på vägen mellan Jerusalem och Tel Aviv.
"Muren" mellan Israel och Västbanken i Jerusalem.
Vårt sista stop blev denna gång Olivberget.
Utsikten från Olivberget.
Här håller vintern på att övergå i vår och allting är grönt efter vinterns regnperiod, otroligt vackra landskap just nu.
Nu är vi alltså tillbaka i Tiberias, våren är som sagt på väg och vi ser fram emot många soliga dagar och eventuellt också lite ”standhäng” innan vi återvänder hem passligt till påsk.
Men före påsk kommer Purim, som firas idag.
Mamm
Comments