Äntligen!

12.09.2022 kl.17.07 på flygfältet, närmare bestämt gate 44.

I skrivande stund sitter jag och väntar på att få boarda planet, kommer antagligen inte hinna posta detta innan take off, så ni som läser detta, läser med en dags delay. (Bara en aning engelska låneord i den meningen.)

Äntligen, de senaste dagarna och veckorna har onekligen varit en aning intensiva och det känns skönt att nu kunna sätta sig ner och bara vänta, finns inget annat jag kan göra.

Bagaget blev incheckat, totalt sex incheckade kollin och ett hanbagage plus tre personliga väskor. Beslöt så sent som igår kväll att jag slutar pussla med kubiker och vikter utan bokar helt enkelt ännu ett sjätte incheckat bagage. Pluspoäng för smidighet på Finnair, bra internetsidor, bra app. Slutsumman blev ca. 100kg bagage, vissa helt nödvändiga andra bara för att jag kan. Damen som checkade in vårt bagage var mycket imponerad av min pecission vad det gäller packning. 22,9kg, 22,5kg och 22,6kg vägde det tre stora kappsäckarna. Kan ju dock avslöja att detta inte skedde av en slump, och inte heller på första (eller andra) försöket. Lewis surskorpor fick även snällt bli kvar i Finland. Ludwigs gitarr fick ”speciall treatment” på eget rulband för att inte skadas bland det övriga, tunga och mycket mer skrymmande bagaget. Hoppas detta även hjälpte och att den kommer helskinnad fram. Överhuvudtaget spännande att se om alla väskor kommer fram samtidigt som vi. Håller tummarna.

Började söndagen med att sammanställa alla nödvändiga dokument inför resan. Vaccinationsintyg, intyg om tillfrisknande från corona, inresedokument och försäkringsbevis.

Okej, så backar vi till inresedokumenten… Till dessa skall bifogas alla intyg gällande coronan. Så jag laddade ner mina från omakanta och skannade pojkarnas. Detta gjorde jag två gånger, eftersom jag första gången lyckades lägga dem ”någonstans på mitt skrivbord” och sen hittade jag dem inte mer. Under tiden jag sprang mellan köket och övrevåningen för att skanna tyckte ju programjäveln att jag varit för länge inloggad och kastade ut mig. Gör om, gör rätt. Egentligen ganska enkelt, men jag rekommenderar att man har alla familjemedlemmars intyg, vaccinationsdatum (alla vacciner, måste rkänna att jag cansade på pojkarnas första vaccin, mina vaccinationer hitatde jag på omakanta, erkänner att jag aldrig dubbelkollade ifall pojkarnas också skulle ha funnits där. Även passnummer, flygnummer och övrig data som krävs är bra att ha till hands innan man börjar. Som belöning för nästan två timmars möda fick jag ett inresedokument som sade att jag och pojkarna är inresedugliga. Detta skulle man sedan printa ut. De var nu jag kom ihåg hur handikappad man är i Israel. ALLT skrivs förstås på hebreiska, och de är jätteduktiga på att översätta. Till arabiska! Där tar det sedan slut. Så jag har en fin A4:a med säkert en mängd viktig information, som säger mig absolut ingenting.

Varför man överhuvudtaget skall fylla i dessa dokument begriper jag ju inte eftersom det inte mera krävs att man har vaccinationer eller har haft corona för att få resa till Israel.

Checkade också in någongång natten mellan söndag och måndag, även detta smidigt med Finnair appen.

12.09.2022 kl.19.32 på flyget

Nu har vi redan flugit en dryg timme, mycket tacksam för att jag kom ihåg att säga åt pojkarna att ladda ner både böcker på Storytel och serier på Netflix. Själv glömde jag ju förstås göra detsamma, men jag kan ju som ni märker sysselsätta mig ändå.

Chips och vin har jag verkligen förtjänat en dag som denna. Insåg att det kanske inte var så passande av Finnair att servera räksmörgåsar på ett fly till Tel Aviv, ännu mindre passande var det ju att jag förhandsbeställt en sådan. Man blir snabbt observant på att det är nu som man själv är den udda fågeln, och vill ju ogärna sticka ut. Ta seden dit du kommer är mer min filosofi, och även vad jag hoppas mina barn tar med sig av vår vistelse i främmande land. Om du reser till främmande, exotiska länder och förväntar dig att allt skall vara som hemma, då kan du likabra stanna hemma. Orsaken till att man reser är ju att vidga sina vyer, vilket jag ju anser att fler människor borde göra, fördomar bygger snabbt bo när man bara rör sig inom den egna bekvämlighetszonen.

Piloten meddelande att vi har medvind och att flygtiden antagligen kommer vara ca 4h 5 minuter istället för de planerade 4h 30 minuter, just nu närmar vi oss Budapest i en hastighet av 918km/h, vi flyger 10912 meter upp iluften och temperaturen ute är -55 grader celcius. 2339km kvar till Tel Aviv.

Äntligen, så som vi har väntat och längtat och planerat inför denna dag.

Allt började ju egentligen redan för över ett år sedan när papp fick ett samtal om han skulle vara villig att hoppa in för någon som fått förhinder. Jag tror att han redan visste min åsikt för har en svag minnesbild av att han tackade ja på fläcken, eller kanske han frågade först? De gjorde han väl nog…

Sen var det en höst av osäkerhet, skulle han klara alla medicinska och fysiologiska tester? När dessa var avklarade var vi redan inne i januari och papp hade gått i pension vid årsskiftet. Han hann väl vara pensonär i 10 dagar innan han igen kvitterade ut utrustning från rustförrådet, denna gång i Säkylä.

Följande triller blev när vi hela våren gick och väntade på var han skulle bli stationerad, Libanon, Syrien eller Israel. Ni förstå kanske att det bara var om han stationerades i det sistnämnda landet som jag och småpojkarna överhuvudtaget skulle komma att få tal del av hans äventyr. Än en gång hörde någon våra böner och nu är vi alltså här, på väg, äntligen…

25 minuter senare….

Dags för vinflaska nummer två, 18,7cl… är det ens ett mått? Vi sitter på rad fem, det betyder att vi sitter precis bakom de som åker första klass. Mannen framför bestälde sin tredje Calvados och jag är nyfiken på omdet är Beck, eller Becks granne?

Nu har vi då bara kvar att klara pass- och gränskontrollen på Ben Gurion. Vet av erfarenhet att det är något helt i egen klass. Men antar att man själv också skulle vara en aning paranoid om man hade samma erfarenheter som israelerna. Om ni väntar en stund så kan jag berätta hur det gick.

Så länge vi väntar på landning och gränskontroller kan jag ju snabbt berätta att det också lönar sig att starta i tid. Arrangemanget var att jag kör från Ekenäs till Böle och plockar upp yngre dottern från jobbet på lustiga huset, förlåt kreativa huset (Yle) och att hon följer med till flygfältet för att sedan avlägsna sig därifrån med vår bil, som sedan den äldre av döttrarna kommer förfoga över under vår frånvaro. Hur dessa två sinsemmellan gör upp om transporter och byten av bilar är inget jag ligger sömnlös över. Enda kraven jaghar är att bilen får vinterdäck påsatta när så är behövligt/ tvunget och att någon infinner sig på flygfältet i Vanda den 10.12 när vi återvänder till Finland.

Trots begynnande ruska och ett höstväder som verkligen visade mig åter en gång hur Finland bara är som bäst på hösten är känslan enbart positiv just nu. Tid för familjen, tid för barne, tid för mig själv… och papp, som väntar på oss på Ben Gurion, som kör oss hem till Tiberias.

På återseende Ekenäs och Finland

12.9.2022 Ben Gurion, landade kl.22.45

Incheckningen gick bra, tog ett tag att hitta gitarren som dök upp på eget rullband, men tack vare en ovanligt trevlig man i turistunformationen kom även den tillrätta.

Det man skall komma ihåg när man kommer in i Israel är att gå via automaten som printar ut ditt "turistvisum" eller stay permit. Tycker speciellt om den delen där det står: Not permitted to work...

Så äntligen, där på andra sidan, i entryhallen, stod han. Papp!

Kappsäckarna rymdes bra med.

Tiberias 13.09.2022. kl.3.29.

Champangen är slut och småpojkarna har äntligen borstat tänderna och krupit i säng, skönt med luftkonditionering, en aning klibbigt här. Just nu 24 grader, och då är klockan 3.29!

Nu avslutar vi denna resedag och tar en välbehövlig vila, imorgon väntar nya äventyr.

Äntligen börjar vårt liv i Tiberias.

Mamm

PS. Good morning Tiberias!